Våra viner och PIWI-druvor

I vårt nordiska klimat används framför allt druvsorter som är anpassade till vår något kortare odlingssäsong. Vinplantor klarar ofta ner till –22 grader på vintern. Det största problemet är alltså inte snö och kyla under vintermånaderna utan i stället sen vårfrost i samband med knoppsprickningen. Det här är också ett stort problem i andra klassiska vinregioner som till exempel Champagne och Loire. Normalt räknar man med 100 dagar mellan blomning och skörd. De vanligaste druvsorterna i Sverige, Solaris och Rondo, klarar sig med runt 90 dagar för att hinna mogna.

Hybriddruvor är druvsorter som är en korsning mellan två eller flera vitisarter och inte en korsning mellan druvsorter av samma art. Redan tidigt började laboratorier i Tyskland och Frankrike att utveckla hybrider för att se om man kunde framställa en druva som exempelvis är klimattålig eller som har motståndskraft mot olika skadedjur som angriper vinrankan, exempelvis mot olika svampsjukdomar, mjöldagg eller vinlöss. PIWI är en sådan hybrid som har blivit populär bland odlare nordliga klimatzoner.

PIWI är en förkortning av tyskans Pilzwiderstandsfähige Rebsorten vilket på svenska blir ungefär ”svampbeständiga druvsorter”. Gemensamt för PIWI-druvsorter är att de är resistenta mot sjukdomar i allmänhet och svampsjukdomar i synnerhet och därför inte behöver behandlas med kemiska bekämpningsmedel som traditionella druvor. Dessa kan behöva behandlas med pesticider omkring 10–15 gånger per år, medan PIWI under bra år klarar sig helt utan bekämpning.

Vanligt förekommande PIWI-druvor i Sverige

Solaris

Solaris – bara namnet talar för sig själv. Med latinska termer kan det ungefär översättas ”som solen själv”. Alltså varm, gyllene och här på våra norra breddgrader oerhört efterlängtad. Och Solaris är verkligen odlarnas och vindrickarnas
mest älskade svenskodlade druva.

Internationellt har den också fått smeknamnet ”svenskdruvan” eftersom det har visat sig att den trivs och anpassar sig mer än bra i det svenska klimatet och i den svenska jorden.

Solaris är en hybrid mellan druvorna Merzling och Geisenheim (GM) 6493, dessa är i sin tur också korsningar, framtagna av det statliga tyska vininstitutet, Staatliches Weinbauinstitut, i Freiburg 1975.

Druvklasarna är vackert gulgröna och medelstora. Plantorna bär ofta riktigt med frukt. Bladen är stora och lysande gröna.

Att den odlas så brett och omfattande i Sverige har flera orsaker. Dels mognar den tidigt och har enbart 90 dagar mellan knopp och skörd vilket får anses som mycket positivt på våra nordliga breddgrader. Dels fungerar Solaris mycket bra som mousserande-druva samtidigt som den också visar goda egenskaper i stilla viner, såväl i ekfatslagrade som i ståltankslagrade viner.

Solaris finner sig också lätt i sin odlingslott och verkar trivas i de flesta jordmåner. Lerjord, grusjord eller en mer mullrik jord fungerar alldeles ypperligt. Det här är Sveriges kelgris nummer ett, vilket är fullt förståeligt.

Sensorik:
Friska och fruktiga smaker med aromatiska toner, gula äpplen mogen gul frukt, citrus, kiwi, fläder och honung. Druvorna är små till medelstora och växer i relativt tätt sittande klasar, vilket heta somrar kan vålla problem av Botrytiskaraktär. Solaris kan ibland, även då under varma somrar när de når hög sockerhalt, blomma ut och bli lite väl blommiga och nå alltför höga alkoholnivåer.

Vinifiering:
Vinmakning och tiden för skörd påverkar druvans karaktär vilket ofta innebär att vid låga jästemperaturer ger druvan aromer av tropisk frukt medan jäsning vid högre temperatur ger smak och doft av kryddighet och blommighet. Solaris trivs både på ståltank och ekfat och ger såväl torra, söta samt mousserande viner.

Eftersom druvan mognar tidigt i Sverige kommer den lätt upp i höga nivåer av syra och socker. Det är därför inte ovanligt att alkoholhalten når upp till 14 procent. Eftersom druvorna når höga sockerhalter redan tidigt i odlingssäsongen drabbas druvorna lätt av skadeinsekter. I Sverige är getingar ett stort problem. Druvorna kan även bli angripna av botrytis. Den höga mustvikten gör att Solaris är en populär druva även för framställning av söta viner. Generellt kan man säga att den höga sockerhalten gör att druvorna kan skördas vid så höga oe-tal som 100 vilket då ger solarisviner alkoholhalter på 14,5%-15%.

Mat:
Det här blir ofta ett fylligt och smakrikt vin vilket gör att det passar till vilt och lamm. Fungerar också bra till lite starkare ostar.

Rondo

Rondo är den vanligaste röda druvan och är en hybrid av druvorna Zarya Severa och Sankta Laurent, framtagen i Rheingau 1964. Den officiella beteckningen är GM6494-5.

Rondo ger ett rött vin med djup blåröd färg och druvan är så färgrik att den ofta ger ett synligt avtryck på läppar och tänder. Själva druvan växer omfångsrikt och såväl grenverk som blad är stora. Bladen är omfångsrika, vilket är något odlarna måste hålla under uppsikt eftersom de lätt skuggar klasarna. Färgen är mörkt grön som på hösten tidigt slår om till först rost och senare till rött. De är en prydnad för vingården och spektakulära med sina färgstarka klasar. Även klasarna på vinplantan blir i regel långt mycket fler än vinbonden önskar och omfattande beskärning, såväl på våren samt vid knoppsprickning, brukar vara nödvändigt. Ett lägre skördeuttag, vilket gäller för de flesta sorter men i synnerhet för Rondo, genererar ett mer kvalitativt vin. Gallring av klasarna görs därför mer omfattande på Rondorankor än övriga vinrankor. Rondo utmärker sig genom att ta för sig av livets goda i vingården. Druvan utvecklas tidigt och behöver endast 90 dagar för sin mognadsprocess.

Rondo är en så kallad teinturier, vilket innebär att den till skillnad mot de flesta andra blå druvor har rött fruktkött – inte vitt.

Sensorik:
Bäriga smaker med inslag av vinbär, björnbär och morell. Ceder, choklad och lakrits är andra vanligt förekommande smaker. Det finns också en lätt ansats av tvål i smaken vilket ibland kallas för ”Rondosmak”.

Vinifiering:
Till Rondos nackdelar hör att den har lite tanniner vilket innebär att resultatet av fatlagring inte blir särskilt lyckat. Att blanda druvan med t ex Cabernet Cortis brukar därför vara en bra idé. På egen hand används druvan mest till lättare röda viner och rosé vilket innebär att ståltankslagring är att föredra.

Selaöns Vingård gör, med framgång, ett så kallat noveau-vin av Rondo. Det är ett vin framställt med en ovanlig metod, maceration carbonique, så kallad kolsyrejäsning, vilket vi främst känner från Beaujolais i norra Bourgogne.

Mat:
Charkisar och andra lättare rätter. Lamm och fläskkött men även kyckling fungerar bra.

Cabernet Cortis

Druvan är en hybrid mellan Cabernet Sauvignon och Solaris framtagen i Baden-Württenberg 1982, men det ursprungliga namnet är Freiburg 437-82 R. Det råder delade meningar om hur druvan ska klassificeras som en hyrbrid eller som en ren Vitis Vinifiera vilket beror på hur olika forskare bedömer druvan Cabernet Cortis men oavsett vilket svar man landar på klarar druvan reglerna för att accepteras av EU:s vinlagar. Druvan har rönt stort intresse bland odlare i Schweiz men även i Sverige används den, främst som en blanddruva.

Sensorik:
Cabernet Cortis ger viner med tydliga tanniner och mycket färg. Unga viner får ofta örtiga och vegetativa toner medan lagrade viner ger smaker av mörka bär som svarta vinbär, plommon, körsbär och björnbär. De senare vinerna kam liknas med Cabernet Sauvignon.

Vinifiering:
Druvan Cabernet Cortis mognar tidigt och är en av de första röda sorterna som tas in i vineriet. Klasarna är stora och tunga och druvorna är medelstora till stora. De växer inte alltför tätt vilket gör druvorna mer tåliga. Ofta används druvorna som blanddruvor till Rondo och då tillför de tanniner och en bärig smak.

Mat:
Tyngre mat som klassiska kötträtter och mustiga grytor är att föredra.

Pinot Noir eller som den ska benämnas i Sverige Frühburgunder men kallas även Pinot Noir Précoce (précoce betyder tidig på franska) eller Pinot Madelaine

Till skillnad från sin ”moder”, den internationellt spridda och populära Pinot Noir-druvan, som anses vara primadonnornas primadonna bland de blå druvorna, är ”dottern” Frühburgunder på ett sätt tåligare men samtidigt lite mer mystisk, sårbar och envis. Kanske man skulle kunna säga vingårdens egna Greta Garbo om Frühburgunder. Välsmakande och stark men samtidigt skör och försiktig. Den har aldrig riktigt slagit igenom i svenska odlingar utan betraktas, av många odlare, som försökt men givit upp denna druva, som opålitlig.

Frühburgunder kommer från Pinot-familjen och är en mutation av Pinot Noir. Ingen kan med säkerhet säga var och hur denna mutation uppstod men att det var för hundratals år sedan, vilt i det fria och inte i ett labb, är de flesta ense om.

Frühburgunder odlas ändå med glädje på några svenska vingårdar medan andra har prövat men sedan valt att avstå. I Europa odlas den gärna i Tyskland och företrädesvis i två av de mindre distrikten, Franken och Ahr men även det stora och prestigefyllda distriktet Rheinhessen odlar druvan. Det bedrivs också en del odling av Frühburgunder i Bourgogne.

Sensorik:
Druvorna växer i små klasar och är små. Skalet är tjockt och vinerna rustika i smaken. Om Pinot Noir ger smak av röda bär är Frühburgunder närmre de mörka bären. Vinerna är ofta kryddiga med inslag av jordgubbar, körsbär, björnbär och svarta vinbär. Den kan också ha en viss rökig karaktär. Bouqueten är intensiv med djup och mörk färg som drar åt det mörkt röda ibland bruna hållet.

Vinifiering:
Innehåller ofta mycket tanniner varför druvan lämpar sig för lagring. Ofta lagras den i många år på större barriquer. Lagringen på ek ger, när allt går bra, en väl avvägd balans till den fruktiga smaken. Det är också då färgen övergår från det mörkt röda till den mer brunröda tonen.

Mat:
Det här blir ofta ett fylligt och smakrikt vin vilket gör att det passar till vilt och lamm. Fungerar också bra till lite starkare ostar.

Johanniter

Den här gröna druvan, som har tagits fram av statliga vininstitutet, Staatliches Weinbauinstitut, Freiburg i Tyskland 1968 är en korsning mellan Riesling och Seyve-Villard x(Ruländer x Gutedel). Den är, i sammanhanget, ganska ung men visar stora likheter med Riesling.

Johanniter är inte en av de större druvsorterna i Sverige men kommer sakta och odlas i något större omfattning på ett par vingårdar i Skåne. Problemet med Johanniter, för svensk del, är att de mognar sent och kräver uppemot 100 dagar mellan knopp och skörd vilket kan vara svårt vissa år, speciellt om juli är regnigt eller om våren kommer sent. Druvan är framtagen av oenologen Johannes Zimmermann, därav namnet Johanniter. Johanniter odlas i Tyskland men även i ett så udda vinland som Belgien.

Sensorik:
Johanniter har aromatiska smaker med inslag av päron, tropisk frukt som melon och mandarin, honung och gula äpplen. Ofta blir aromer av gräs, mineral och petroleum tydliga.

Vinifiering:
Druvan kan nå både hög alkohol och hög syra vilket gör den till en intressant druva och den är också lagringsbar. Dessvärre kan vissa år vara så dåliga, på grund av vädret, att skörden blir ytterst låg. Johanniter används inte enbart till vita viner utan några vingårdar, har med framgång, börjat göra orange vin på Johanniter. Druvorna är medelstora och klasarna ganska kompakta, färgen är ljust grön med ett mycket litet inslag av röd-rosa-orange.

Mat:
Det är ett vin som klarar sig helt på egen hand utan mat eller tillbehör en sen sommareftermiddag i syrénbersån. Men annars är nog fisk det man tänker på först när det gäller mat till denna druvan men i Tyskland serverar man Johanniter-viner till fondue och raclette. Eftersom druvan är lik Riesling vanligen med ett inslag av petroleum passar den, liksom Riesling, ofta till asiatiska rätter.

Souvignier gris (en rosa druva som ger ett vitt vin)

Det här kanske är den stora utmanaren till ”Svenskdruvan” Solaris. Souvignier gris är ännu inte särskilt utbredd på svenska odlingsarealer men den är på stark frammarsch och låt oss se om tio år vad som har hänt då. Det här är en korsning mellan Cabernet Sauvignon (röd) och Bronner (vit) som är en korsning av hybridsorterna Merzling och Gm 6494 – ja visst, för den med gott minne känner vi igen siffran från Rodo-druvan ovan. Souvignier Gris är en av de senaste druvsorterna och den föddes 1983 i det, för oss numera välkända, statliga tyska vininstitutet i Freiburg.

Souvignier Gris anses som en elegant druva med sin mycket speciella färg och sitt rosaskimrande skal. Den fungerar både som ätdruva och som vindruva. Druvan finner sig också väl i ett nordligt klimat och den mognar vid åtta grader, vilket är två grader lägre än de tio grader som man annars anses är minimum för de flesta övriga druvor inklusive Solaris. Det innebär alltså att den påbörjar sin mognadsprocess tidigt på våren och att den även kan sitta kvar långt in i oktober vilket förstås, vad gäller båda aspekterna, är av stor vikt ur svenska mått mätt.

Sensorik:
En neutral druva med lätt hint av frukter som gult äpple och ibland även krusbär. Plantorna bär stora klasar med stora bär som sitter förhållandevist glest vilket gör att den inte angrips i någon större omfattning av gråmögel. Den har tjockt skal vilket förstås gör den ännu tåligare.

Vinifiering:
Druvan, trots att den klassas som blå, även om den för ögat är mer rosa, används till vita såväl stilla som mousserande viner. Den lagras främst på ståltank vilket förstärker dess krispiga toner.

Mat:
Ett vin för skaldjur och ostron. Men det passar även till somriga sallader, gärna en Ceasar med riklig ansjovisdressing för sältans skull och förstås som enbart ett bersåvin med bara lite lättsaltade chips till.

Léon Millot

Här har vi en fransos bland alla tyska hybriddruvor. Druvan togs fram redan i slutet av 1800-talet av vininstitutet Oberline i Alsace (Ja, Alsace har genom historien växelvis varit tyskt och franskt men idag säger vi Frankrike om Alsace inklusive deras druvor. (Alsace ingick efter fransk-tyska kriget 1870-1871 i den tyska provinsen Elsass-Lothringen och området döptes om från Alsace till Elsass och huvudspråket blev givetvis tyska. Efter fredan i Versailles 1919, efter första världskriget, införlivades åter Alsace med Frankrike men området ockuperades åter av tyskarna under andra världskriget men blev aldrig tyskt). Léon Millot är en korsning mellan Millardet de Grasset och Goldriesling.

Likt det franska kynnet är druvan både stolt och krävande. Den vill ha en tidigt vår för att utvecklas men startar då igång med raketfart och ger ett smakrikt vin med karaktär.

Det är en kraftigt växande tidig sort, om vädret är gynnsamt. Den bär små klasar med ett rött fruktkött och druvan har hög resistens mot sjukdomar. Bladmögel kan dock vara ett problem.

Sensorik:
Jordig ton med inslag av kvistar och ceder. Många vegetativa inslag kan skönjas men även bär i form av skogsbär, hallon och biggaråer. Vitpepar och kakao kan också framträda. Fägen är intensivt röd.

Vinifiering:
Léon Millot har den lite mer ovanliga egenskapen att det är en druva som lämpar sig utmärkt att göra ett noveauvin på. Noveauviner är annars vanligast i Bourgogne i Beaujolais.

Eftersom viner gjorda på Léon Millot, oavsett vinifieringsteknik, inte innehåller speciellt mycket tanniner är de inte heller lagringsbara i någon större utsträckning.

Mat:
Lättare kötträtter, gärna fläskkött eller fisk. Fungerar utmärkt till vegetariska rätter.

Regent

Druvan är framtaget av tyska institutet Geilweilerhof. Korsning mellan Chambourcin och Silvaner x Müller Thurgau.

Sensorik:
Regent ger ett aromatiskt vin med hög tanninhalt. Färgen är kraftigt rödblå och förväxlas lätt med Rondo. Smak och doft är ofta vegetativ med dominans av grön paprika. Även vitpeppar och mandel ger sig tillkänna.

Vinifiering:
Regent är med sin kraftiga färg och sina tanniner ett utmärkt blandvin.

Mat:
Beroende på vilka druvor Regent blandats med fungerar druvan ofta till vilt och smakrika kötträtter.

Siramé

Druvan är framtagen vid laboratoriet Rebschule Meier Würenlingen i Schweitz. Druvklasarna är lösa och stora. Hög resistens mot svampangrepp gör att den inte behöver besprutas med fungicider. Den odlas i Sverige men i begräsad omfattning. I Schweitz är den däremot stor.

Sensorik:
Siramé är en utmärkt blanddruva trots att den inte är särskilt tanninrik. Den har smak av blåbär och kan på så sätt jämföras med den superpopulära spanska druvan Mencia.

Vinifiering:
Det här är en blanddruva som inte riktigt klarar sig på egen hand men med till exempel tillsammans med Rondo kan det bli ett utmärkt vin. Det har flera svenska vingårdar visat prov på. Cuvéen bör lagras på ståltank undantaget är om blandningen domineras av Siramé klarar den även kortare ekfatslagring, gärna på svenska fat.

Mat:
Lättare kötträtter gärna med inslag av fläsk. Även vegetariska rätter kan fungera fint men eftersom det är en blanddruva är det knepigt att ge generella matförslag.